Minns ni våren?
Tidigare i dag satt jag och kollade bilder som jag tog i våras.
Tänk vad fort man glömmer. Ändå så längtade vi så länge på att den skulle komma.
Men det är så vi gör.
Vi längtar och längtar på att något ska hända och sen när det väl händer så tar vi inte vara på det. Vi skyndar i genom livet för att hinna med å mycket som möjligt men vi upplever egentligen ingenting på riktigt.
För att kunna uppleva något på riktigt så måste man stanna upp och bara vara i nuet.
Jag försökte göra det i våras. Jag låg ute bland vitsipporna och tog kort på de underbara små blommorna.
Jag passade dessutom på att lukta på dem. Känna på dem och bara vara med dem. Det är nog därför jag minns just vitsipporna så väl från i våras.
Jag tog mig tid att leva i nuet.
Men nu känns det som om jag bara rusar på igen.
Dags att stanna upp och bara vara lite.
Längtar tills det är fullt med höstlöv överallt. För då ska jag ta och lägga mig ner och bara vara bland löven. Lukta på dem och prassla med dem.
Dessutom tänker jag fotografera dem.
Tror att jag ska försöka stanna upp och bara vara minst fyra gånger om året. En gång på våren. En gång på sommaren. En gång på hösten. Och en gång på vintern.
Helst fler gånger.
Tror att det är bra för både kropp och själ.
Så stanna upp och lukta på blommorna.
