Spela brännboll - är det så bra tro?
Idag var det dags för den stora brännbollsturneringen på skolan.
Okej den är kanske inte så stor men vi är ialla fall åtta lag!
Men alla möter inte alla.
För att börja från början så var det lite tveksamt om vi skulle lyckas skrapa i hop något lag från linjen. Intresset var väl inte jättestort. Men till slut så var vi faktiskt ett helt gäng som försökte få den lilla lilla bollen att göra som vi ville.
Då kom nästa utmaning. Vi skulle börja med att vara utelaget. Vi skulle alltså försöka fånga den lilla flygande gula saken. Det var inte lätt. Solen i ögonen och dålig reaktionsförmåga var ingen bra kombination. Men några av killarna lyckades faktiskt med konststycket att ta en lyra.
När vi väl fått koll på läget som ute lag så vara det givetvis dags att byta.
Nu skulle vi försöka träffa en liten fjuttig boll med en träpinne i stället. Det fanns tack och lov två olika sorters pinnar att välja på. En rund pinne som var helt omöjlig att träffa med och en platt pinne som det faktiskt gick att träffa med.
Bollen flög visserligen rakt i händerna på utelaget så dom fick ta lyra.
Men den flög i väg!!!
Istället för att bli belönad för att man är duktig och får bollen att flyga så blir man bestraffad!!!
Nu ska man ju SPRINGA runt en liten bana. Flämtande och flåsande har man då äntligen lyckats ta sig ett helt varv. Nu måste man väl få vila. Nej då. Nu ska man ställa sig i kön igen och ännu en gång banka till bollen och flåsa sig runt ännu ett varv. Sen hörs äntligen visselpipan igen.
NU borde vi väl få vila. Men nej då. Nu ska vi göra om allt i hop en gång till.
Och glatt ställde vi upp. Kastade bollar , viftade med träpinnar och snubblade halvdöda av trötthet runt en liten bana. Vilken syn det måste ha varit.
Men vi kom faktiskt på andra plats (om man räknar från slutet).
Vilken brutal träningsvärk jag kommer att ha i morgon.
Ryggen säger redan till mig att jag är för gammal för att jaga små flygande bollar.
Ja ja i morgon är en annan dag....
Kommentarer
Trackback
