LillaSvalans

Om du tar en ordentlig titt på ditt liv och frågar dig vad det är som är viktigt så tror jag att du kommer att bli förvånad.
Det du tror är viktigt kommer att visa sig vara helt oviktigt egentligen.
För om vi ska vara helt uppriktiga så spelar det ingen roll vad vi kör för bil eller var vi bor. Vad vi har på oss och hur vi ser ut är också oviktigt.
Det enda som är viktigt i livet är kärleken till de som finns omkring oss. 
Familjen och de närmsta vännerna.
Hur ofta berättar vi för dem som står oss närmast vad de egentligen betyder för oss?
I början av ett förhållande säger man ofta ofta att man älskar den andre men vad händer efter ett tag? 
Jo det börjar bli vardag och de fina orden stoppas undan och man glömmer bort att berätta för sin partner vad han / hon betyder.

När talade vi om för våra föräldrar senast vad de betyder för oss?
Det är nog väldigt längesedan tror jag. Vi tar förgivet att de ska veta vad vi känner för dem. Men gör de det egentligen?
Hur talar man om för någon vad den personen betyder för oss? Hur gör man för att det inte ska kännas konstigt
och krystat?
Det gäller att den man pratar med förstår att man menar allvar.
Man vill inte att den andre ska känna sig pressad att säga något tillbaka. Ibland vill man bara få sagt vad man känner.
I bland kan man visa för någon vad man känner.
Ett förtroende är det tydligaste tecknet på någon litar på dig.
Var rädd om de du tycker om för du vet inte hur länge du får ha kvar dem.
Förhoppningsvis är det länge men man vet inte

Var rädd om varandra och passa på att tillbringa tid med dem du tycker om.

Jag är ingen miljökämpe som kramar träd och bara använder tygpåsar när jag handlar.
Långt där i från men jag gör så gott jag kan. Återvinning är en sak som jag håller på med. Min klädkammare är snarare ett förråd och en mindre återvinningsstation. Jag har fem olika backar som jag sorterar min återvinning i. Det är en back för tidningar, en för kartonger, en för plast/plåt, en för glas och en för pantburkar/flaskor. Jag vet inte hur stor skillnad det gör på det internationella sopberget men det spelar ingen roll. Jag vet att jag gör en liten skillnad. Mina återvunna plåtburkar kan förvandlas till nya burkar. Mina kartonger kan bli nya kartonger. 
Att spara lite på naturens resurser kan inte vara fel.

Det finns ett talesätt som jag tycker om. Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar. Vi har lånat den av våra barn.
För att det ska finnas något för framtida generationer att ta över så måste vi börja tänka på miljön. 

Regnskogar skövlas för att göra möbler av fina träslag och för att få landytor att odla på. Om det som odlas hade varit livsmedel för att hålla svälten borta så hade jag inte sagt något. Men det som odlas är en sorts palm som man kan utvinna palmolja från. Palmolja som används till att göra bland annat godis, smink och andra lyxprodukter av. Även "miljövänligt" drivmedel görs med hjälp av palmolja.
Skövlingen av regnskogen skadar inte bara jordens lungor utan dödar även många oskyldiga djur. Schimpanser dör när deras boplatser försvinner. Det finns en dokumentär som jag tror heter Green eller något liknande. Vi såg den i skolan i fredags. Den berörde verkligen. Den handlar om skogsskövlingen på Sumatra.


Ta hand om vår fina jord.
 

Varför, varför, varför?

Varför måste allt krångla hela tiden?

Är det mig det är fel på?

Är det jag som gör en höna av en fjäder?

Borde jag snällt gilla läget trots att läget får mig att må dåligt?

Är det jag som krånglar till allt?

Är det jag som är överkänslig och tolkar allt fel?

Hur kan allt bara vara mitt fel hela tiden?

Jag förstår inte.

Ska jag acceptera att jag måste göra saker som får mig att må både fysiskt och psykiskt dåligt?

Ska jag behöva få ont bara för att dom vägrar att acceptera att alla är olika.

Mitt liv har inte varit en dans på rosor.

Tyvärr har jag fått uppleva utanförskap. För att göra en lång historia kort så fick jag inte vara med under senare delen av skoltiden. Från årskurs sju och framåt så var jag relativt ensam. Visst hade jag några vänner men jag var ingens första hands val. Jag var alltid den som dög när den ordinarie kompisen var frånvarande.
Jag var även utsatt för en del glåpord och elaka blickar.
Det är inte kul att tänka tillbaka på skoltiden då det som hände som hände då har påverkat mig under så lång tid.
Om man får höra att man inte duger varje dag så börjar man tillslut att tro på det. Jag trodde tillslut att jag inte var värd något. Jag lärde mig också att det inte var bra att visa sig duktig på något. Att räcka upp handen och svara på lektionerna var inte alltid så smart. Jag gick igenom högstadiet och gymnasiet med en känsla av att vara osynlig. Självkänslan och självförtroendet var i botten.
Nu ca tio år efter att jag gick ut gymnasiet så har jag äntligen börjat bygga upp mig igen. Börjar inse att jag inte är värdelös. Jag vet nu att jag kan mer än vad jag tror och att det som hände under skoltiden inte var mitt fel.

Men trots att jag vet att det inte var mitt fel så har det ändå påverkat mitt liv ända fram till nu.
Det har bland annat påverkat mig i kontakten med andra människor. Jag tror ofta att andra människor ska vara blivit elaka mot mig. Att dom ska göra mig illa.
Det har också gjort att jag har svårt för att ta kritik. Jag tar det för personligt. Det går att träna upp men det är fortfarande svårt att skilja på om man får kritik för något man har gjort eller för den man är.

Relationer har inte varit att tänka på tidigare. För att kunna inleda ett förhållande så måste man först tycka om sig själv. Sen kan man acceptera det faktum att någon annan kan gilla just lilla mig.
Att hitta kärleken är som att hoppa utför ett stup. Läskigt.
Men nu har jag äntligen vågat utför stupet.
I mitten av februari i år så fick jag kontakt med en underbar kille via en datingsida på intenet. 
Så i maj var det så dags att träffa min prins. 
Oj vad jag var nervös men jag är stolt över att jag vågade.
Och vilken prins jag hittade sen. Vilken tur jag har haft!!!


Mannen i mitt liv.

Det bara regnar och regnar. Kallt börjar det bli också.
Det är baksidan av hösten.
Det positiva med hösten är alla underbara färger. Den klara rena luften är också härlig.
Om man går ut i skogen vid den här tiden på året så känner man en mustig doft skog.
Om man tittar lite nogrannare omkring sig så kan man se små glada svampar överallt.
Gula, röda, bruna och vita står dom där i skogen och och väntar på att bli plockade. Vissa är goda och snälla för kroppen att äta andra är röda med vita prickar och gör att man mår mindre bra. 
Vissa bruna är goda och andra gula är ännu godare.


Toast med smörstekta kantareller och mozzarella är riktigt riktigt gott.
Mums.

Köttfärslimpa med trattkantareller i är heller inte helt fel.
Det finns mycket som man kan göra med svamp.

Snart är det även äppeltider på riktigt. 
Då är det dags för äppelpaj, äppelmuffins, äppelkräm och allt annat man kan göra när det finns billiga äpplen att köpa.


 Höstiga hälsningar

I dag har jag varit inne i Falkenberg efter skolan och hämtat mina nya glasögon. Dom är lila och jättefina. Känns riktigt bra på. =)
Försökte ta kort på mig själv och 15 mongokort senare så var det ett som faktiskt blev hyfsat.


En viss skillnad mot mina tidigare glasögon. Der  var lite diskretare kan man säga. Var lite modigare den här gången...

Annars har det inte hänt så mycket i dag. Går och klurar lite på ett kommande inlägg. Men det får komma som en överaskning...

Nu blir det soffan och datorn ett tag framöver. Ha det skönt allihop.

Hej hopp 

Har varit hemma i ca 30 minuter och känner hur ensamheten kryper närmare. Den är obarmhärtig när den anfaller. Saknaden kommer hand i hand med ensamheten. Vill bara sätta mig i bilen och åka tillbaka till Halmstad igen. Tillbaka till H. Tillbaka till värmen och gemensamheten.

Hur som helst så har helgen varit bra. H behövde jobba lite i lördags och var så modig att han vågade låta mig vara ensam i hans lägenhet. Resultatet blev gardiner i sovrummet och lite annat små fix. tog en sväng in på Scandi Kakel och kikade på grabbarna när dom jobbade. Fint såg det ut och duktiga var dom.

I dag åkte H och jag och kikade lite på tapeter. Får se vad det kommer att bli för några till slut. Det finns många fina tapeter att välja på.

Nu är det läggdags för lilla mig.
H jag älskar dig.

Vad är lycka egentligen?
Många har frågat sig det. Alla du frågar skulle ge dig olika svar. Lycka är något som är individellt. För mig är lycka är att få vara nära den jag älskar. Ha mina nära och kära nära mig. Det är lycka för mig. 
Att köpa nya dyra saker gör inte mig lyckig. En härlig skogspromenad är också en sätt att finna lyckan på. En skön höst dag med lite krispig luft och massor med höstlöv på marken. Helst någon att hålla i handen också.
Vilken känsla det är. Om kameran dessutom är med och laddad så är lyckan näst intill komplett.
Några små barn också skulle göra bilden helt komplett. Mmmmm vilken härlig tanke.
Lycka kan också vara att på ett nytt ställe och uppleva något nytt. Det behöver inte vara långt bort eller kosta mycket pengar. Det kan räcka med en picknick vid en sjö eller något annat liknande ställe.

Min åsikt är att det inte krävs pengar för att vara lycklig. Visst det underlättar. Men det går inte att köpa sig till lycka.
En fattig person med bra vänner kan vara mycket lyckligare än en rik person utan vänner.


Men visst skulle det vara skönt om pengar växte på träd. Men såna träd finns det ju inte. Tyvärr.

Tittat på en liten grön prick i en maskin.
Läst bokstäver för en man.
Blivit lyst i ögonen.
Provat ihop monterade plastbitar.
Hittade ett par som verkade bra.
Kort sagt jag har varit hos optikern och kollat min syn.
Den hade blivit lite sämre. Inte mycket men tillräckligt för att behöva byta glasögon.
Hittade ett par snygga . Dom var lila.
Bild kommer senare.




Det fanns mycket att välja mellan.
Allt för i dag.